Jag heter Line och är tjugofyra år gammal, och jag fick min ADHD-diagnos i februari 2005.

Jag har alltid vetat att jag inte fungerar som de flesta, så när jag fick veta vad det var som gjorde mig annorlunda så kändes det som en otrolig lättnad. Jag var inte längre "lat" eller "konstig". Jag har ett funktionshinder som förklarar varför jag alltid känt mig så extrem på många sätt. Nu kan jag göra vad jag vill. Det kan låta underligt, men det är ju nu jag kan börja leva på riktigt.

När man går omkring och undrar varför man inte klarar av det som förväntas av en börjar man sätta begränsningar i sitt sätt att leva. Man undviker situationer där man kan bli ifrågasatt. Nu kan jag själv berätta hur jag bäst fungerar och vad jag behöver för stöd för att saker och ting ska fungera bättre.

Jag kan också underlätta för andra i min situation genom att berätta. Förståelse är det viktigaste en person med ADHD kan mötas med. Och genom att berätta hur vi "bokstavsbarn" lever hoppas jag att människor vill möta oss som de likvärdigt intelligenta och värdefulla personer vi är, att vår omgivning ska visa tålamod och ge det stöd vi behöver i olika former.

Jag vill att folk ska se till individen och inte enbart diagnosen, för alla är vi olika med olika behov.